ameeeelie

aa jag saknar min roger, och nått så fruktansvärt också. nu har han varit på sjukhuset i 7 veckor men de känns som en hel evighet. vill att han ska komma hem hatar att vara utan honom, att kunna prata med honom när jag vill och krama & pussa på honom. vill ha honom vid min sida varje natt & bara vara. det finns inget i mitt liv som är så jobbigt som detta. själva situationen i sig bekymrar jag mej inte över men allt annat. när får han komma hem? hur lång tid kan detta ta & varför skulle de hända just honom!? Hur mycket orkar man egentligen? har varit lite väl mycket det sista. för 5 år sedan dog min systers pappa i en bilolycka, för 7 veckor sedan var pappan till mitt barn, min stora kärlek med om en också men som tur är HAN LEVER! och för 2 veckor sedan fick jag veta att min farfar fårr cancer i vänstra hjärnhalvan. den enda personen som alltid funnits där för mig i hela mitt liv. som tagit hand om mig sen blöjan och bara varit som min pappa & farfar när min pappa inte fanns där för mig, vilket innebär typ 7 år utav mitt liv. Jag förstår inte? kunde man inte mått dåligt i början ist så man kunde avreagerat sig lite så det var över så jag orkade ta tag i saker och ting istället för att komma nu?

oavsätt vad som än händer så kommer jag aldrig att lämna roger tack vare de här. jag älskar honom utav hela mitt hjärta och de finns ingen som är så fin som honom! Och visst han har gjort jävligt många snesteg i sitt liv, men man förtjänar fanimej en andra chans, och jag kan lova er att efter detta har han nog lärt sig något. Roger har liksom tagit beslutet själv att flytta ifrån Lysekil, att börja om på nytt med våran familj. självklart är bastian en utav rogers barn men de är inte mitt problem så därför tänker jag ej yttra mig mer om det. är så mycket knas när de gäller de där tycker jag, & vad kan jag göra åt det liksom?

Men en sak kan jag säga er som bara har negativa saker att säga om roger hela tiden & de är att har ni nått som ni tycker är fel, håll de då för er själva eller ta det med honom rätt i ansiktet. snacka för fan inte skit! och speciellt inte dom som på något sätt alltid kommer vara involverade i "hans". för de gör mig bara förbannad så de kokar upp över öronen på mig!

var nere hos min prins igår, emma & liam följde med ner & de blev mycket blandade känslor men detta behövdes!! Satt ute nästan hela tiden så medans dom prata så sprang jag runt och lekte med goingen liam. haha han e såååå underbar! men ett jävla humör, har han fått de efter sin mamma tro? ;)
Käkade på donken & sen tog vi bussen in till uddevalla. fjorden började ju igår och emma spelade på en massa grejer, & vilken tur hon har haha jag fick en hellokitty hammare? och liam en spiderman, + varsin hatt, grymt!! dom åkte hem mot lysekil vid kvart över 10 och jag började min vandring hem men kom aldrig längre än till torget eftersom jag träffade jossan & amanda, karuseller är kul, att se människor i vagnen bredvid som spyr är dock inte lika kul. äckligt!!

Nu sitter jag här och väntar på att min syster & moster ska komma in med pengar till mig, mohaha pengarna bara rullar in denna sommaren, i love it! Nej men ska ta en fika med dom & sen köpa present till MIN Roger som imorgon fyller 27 år <3 Puss på dig älskling!

är heeeeeeelt slut idag. har varit på nya lekplatsen med alla syskonbarn med föräldrar & bella. orkar verkligen ingenting idag eftersom daniel började gapa på mig halv 11 imorse om att jag skulle gå upp haha. suck.

nu sitter jag här i soffan & glider runt på nätet. när jag satt i mina ljuvaste tankar & sökte lägenheter på tureborg inser jag genast att mitt gamla jag flyttat tillbaka dit. i denna stad kommer man fan inte undan någon på något sätt. iof så är de ganska glömt & dom existerar inte i mitt liv längre så känns de ändå inte så okej asså haha.
Men hittade iaf två st 3:or som jag satte upp oss på & en av dom var i 12an huset & de är sjuuukt bra för R>oger med tanke på att de inte är några backar dit & de ligger bra till för bussen, kiosken & pizzerian så han klarar sig ganska bra själv. måste ju tänka på hiss & allt de där med tanke på barnvagn & rulstol. men de är inga problem jag & älsklingen klarar allt tillsammans både med & utan ben, de är nemas problemas.

Nu kom Gunilla hem så får tjöta lite med henne och sen ringa min prins och berätta nyheterna. står på andra plats i kön också så detta kan nog bli riktigt bra :)

känner att tröttheten börjar regera över kroppen & att jag verkligen borde vila en stund. men hur trevligt är de att gå och lägga sig när man har främmande & alla "syskonbarnen" är här? haha får sova tidigt ikväll ist.
Tog en sväng till överby förut där rusta var min stora grej, en jätte gullig rosa kattsäng fick jag köpt + matta & massa mer behövliga saker. gött!!

var ju hos roger igår också. hade massa mysigt med honom & svärmor. käkade mc donalds, jorgubbar & glass, han får lyx min prins! ;)
åker ner till honom i helgen igen & tar jag nog på samma gång en sovtur hos svärmor.

Nu blir de städa & ränsa kattlådan, blää hon skiter fan värre än värst men tur att hon vet vart hon ska göra det iaf. jätte duktig behövde inte ens lära henne att gå på lådan hon fattade själv att de var där hon skulle uträtta sina behov haha. måste även köpa ett kattkoppel så hon får komma ut lite, vågar inte släppa ut henne själv än med tanke på att vi bor så nära vägen & tycker inte hon ska lära sig att detta är hennes hem eftersom vi inte kommer bo här sååå länge till. jaja färdig tjatat hehe.

Ps : Jag älskar dig korven <3

Och de kan jag lova behövs. Har så mycket blandade känslor i kroppen att jag varken vet ut eller in för tillfället. Allt med Roger, graviditeten och mina vänner. eller vänner och vänner vad är de för jävla vänner egentligen? De går bra att höra av sig om dom behöver något eller om dom vill ha hjälp men dom kan ALDRIG höra av sig och fråga hur de är, eller om jag vill hänga med & hitta på något. Känner mig som en ensam idiot mitt i allt.
De enda som glädjer mig i allt är Rogers framsteg & våran kärlek + bebis. De finns ingen jag älskar lika mycket som jag älskar honom, han är den jag ska spendera mitt liv med & jag kommer finnas vid hans sida oavsätt vad som än händer. Hans ben är faktiskt inte han utan de är bara hans skal till de inre, de fina han har & de sitter faktiskt inte på utsidan utan på insidan. Och jag älskar honom precis för den han är. Människor har frågat mig hur jag orkar att stanna kvar efter "alla" snesteg han gjort, men människor ändras eller hur. bara för att detta har hänt så lämnar jag honom inte, aldrig i hela mitt liv, min kärlek till Roger finns ingen som kan ändra på & efter detta har den bara blivit ännu starkare. Nu är vi förlovade & väntar barn. Vi blir snart en familj & vi ska leva de vanliga jävla Svensson liv som ska behövas.
De blir jag Roger, Basse & bebisen. Allihop! <3

Sen har de även kommit fram människor till mig och frågat hur jag kan engagera mig så i Roger son, men de väl självklart att jag gör de. Roger älskar sin son över allt annat och vill inget hellre än att ha honom så mycket han bara kan. Och jag tycker om Basse jätte mycket, han är en fin & väluppfostrad pojk.

Och ni som tycker något annat, kommer jag pissa i mun om ni så mycket som yttrar de till mig :)