ameeeelie

aa jag saknar min roger, och nått så fruktansvärt också. nu har han varit på sjukhuset i 7 veckor men de känns som en hel evighet. vill att han ska komma hem hatar att vara utan honom, att kunna prata med honom när jag vill och krama & pussa på honom. vill ha honom vid min sida varje natt & bara vara. det finns inget i mitt liv som är så jobbigt som detta. själva situationen i sig bekymrar jag mej inte över men allt annat. när får han komma hem? hur lång tid kan detta ta & varför skulle de hända just honom!? Hur mycket orkar man egentligen? har varit lite väl mycket det sista. för 5 år sedan dog min systers pappa i en bilolycka, för 7 veckor sedan var pappan till mitt barn, min stora kärlek med om en också men som tur är HAN LEVER! och för 2 veckor sedan fick jag veta att min farfar fårr cancer i vänstra hjärnhalvan. den enda personen som alltid funnits där för mig i hela mitt liv. som tagit hand om mig sen blöjan och bara varit som min pappa & farfar när min pappa inte fanns där för mig, vilket innebär typ 7 år utav mitt liv. Jag förstår inte? kunde man inte mått dåligt i början ist så man kunde avreagerat sig lite så det var över så jag orkade ta tag i saker och ting istället för att komma nu?

oavsätt vad som än händer så kommer jag aldrig att lämna roger tack vare de här. jag älskar honom utav hela mitt hjärta och de finns ingen som är så fin som honom! Och visst han har gjort jävligt många snesteg i sitt liv, men man förtjänar fanimej en andra chans, och jag kan lova er att efter detta har han nog lärt sig något. Roger har liksom tagit beslutet själv att flytta ifrån Lysekil, att börja om på nytt med våran familj. självklart är bastian en utav rogers barn men de är inte mitt problem så därför tänker jag ej yttra mig mer om det. är så mycket knas när de gäller de där tycker jag, & vad kan jag göra åt det liksom?

Men en sak kan jag säga er som bara har negativa saker att säga om roger hela tiden & de är att har ni nått som ni tycker är fel, håll de då för er själva eller ta det med honom rätt i ansiktet. snacka för fan inte skit! och speciellt inte dom som på något sätt alltid kommer vara involverade i "hans". för de gör mig bara förbannad så de kokar upp över öronen på mig!